5 månaders sprutorna
Efter 3 månaders sprutorna så var Sebastian inte sig själv på 2 dygn och jag var rädd att det skulle bli samma.
Barnmorskan sa att det kunde vara så olika från gång till gång så jag höll hårt tummarna.
Men icke. När han fick första sprutan (den som inte skall göra så ont) så började Sebastian gråta. Jag pussade och nussade med honom så ott det gick men han var väldigt misstänksam på Barnmorskan och vad mer hon höll i handen (så medveten, redan).
Så när hon kom tillbaka med en till spruta, som hon försökte dölja väl, då började han gråta igen.
Detta var den sista sprutan och den kan göra ont säger de.
Ja han grät, och grät och grät.
Han var alldeles lila i ansiktet så ledsen han var. Jag pussade ännu mer på honom men det hjälpte inte.
Så barnmorskan sa att om det inte var fler frågor så tyckte hon att jag skulle gå ut med honom så han inte såg henne mer för han var INTE glad.
Vi kom ut i väntrummet och han fick mat. Sen sov han i 2,5 timmar.
Och många fler turer med snutten blev det. Det får man en sån där dag, EN sprutdag!!
På vårt BVC så ger två personer sprutorna samtidigt i varsitt lår. Vår son sitter även i knä på någon av oss. Vi har också fått välja om vi vill ge honom lite "sockerlösning" i en "spruta" i munnen samtidigt som de sticker honom, vilket ha gjort att han smackar gott på det samtidigt som de sticker..
Ett tips kanske?
Usch stackars liten!
Hoppas han mår bättre idag.
Lilla söta Basse,stackare. Men tyvärr e de ett måste som alla barn måste gå igenom. Julia va precis som Basse,men den tredje gången(när sprutan e i armen) chockade hon oss alla me att inte sä ett ljud :) Fast de kvittar nästan hur dom reagerar,gör ont i mammahjärtat att bara se sprutan!! Hoppas han mådde bättre sen. Kramar
