Så trött på vissa...
Jag och micke har en kanske lite annorlunda vardag.
Han jobbar Väldigt mycket.
7-16 på vardagar som oftast slutar med att han åker till ett renoveringshus han fixar med och kommer kanske hem kl 19 på kvällen. Lördagar och Söndagar så jobbar han 9-16 på samma ställe för att fixa.
Tiden han har över för detta går ibland till liiiite grann egentid för honom, kanske paintball eller träffa hans brödrar över en kaffe/öl.
Tiden som är kvar efter det går till att träffa våra familjer så gott det går.
Tiden som är kvar efter det går till verkligen nära vänner (dessa kanske vi träffar 1gång/3:e vecka)
OCH... Tiden som är kvar efter det (vilket ni alla kan räkna ut är LITEN TID) går till att bara vi tre myser hemma. Jag, Micke och Sebastian.
Detta är tid som vi rår väldigt mycket om och vi hoppas att den snart utökas.
MEN........
Då har man vissa i sin närhet, vänner och familj som vill/nästan kräver att om fortsatt relation (vänskap såsom familj) skall kunna fortsätta så måste vi ses oftare och oftare och oftare.
Ibland delar jag på mig till tusen för att hinna med allt. Hälsar på den ena och den andra och handlar fikabröd och brygger kaffe, handlar presenter, fixar mat, försöker hinna med ALLT.....
Om jag får in en 1-timmes besök hos någon så är jag nöjd. Men då kan de komma med dräpande kommentarer efter att det knappt är lönt att ses om det bara skall gälla för 1 timme.
Men tack!
Hör ni då gärna av er! För sist folk va hemma hos MIG? Minns knappt. Så om jag slänger in Sebastian i bilen och hinner med allt detta så är jag glad och hoppas på att folk är detsamma, men då får man istället höra hur fel det är.
Kom ni då hem till mig om det skall vara så!
Och sen har vi vänner som knappt kan svara på sms. Sitter hemma o surar för att man inte ofrar mer tid på dem.
VILKEN TID SKALL VI TA AV???
Sluta sura och förstå vår situation. Vi har gott om vänner och familjer som accepterar och låt mig vara ärlig och sga att det är dem vi vänder oss till när vi har tid att umgås. Inte er andra!
Kära vännen, det är på tiden du reagerar, nu har du själv en mysig liten familj, och du har rätt att kräve något tillbaka, men folk är bortskämda med att du ställer upp och det blir en ovan situation när sånt ska återgällas. Men det är ofta i dessa situationer det är dax att se sina riktiga vänner, tänk positivt, kram
Sura, tråkiga och oförstående människor kan man knappast kalla vänner?
Jag håller fullt med dig, vill folk träffa en så kan man pallra sig hem hit (eller till er från er sida sätt-såklart..)
Känns så jäkla tråkigt när inte ens den närmsta familjen (mormor/morfar - farmor/farfar - etc...) kan avvara EN dag att komma hit FRIVILLIGT på... Näfan, vi klarar oss jäkligt bra själv... Fan nu blev jag smått ledsen o irriterad igen hahahaa
Den tid ni har över ska ni absolut lägga på de som ni har närmast! KRAM
Herregud,så som ni flyger å flänger redan,hur vill dom att ni ska kunna ha tid me nått mer? Nä vet du vad,bli hemma å tagga ner,skit i såna folk,energitjuvar! Lägg tiden på er egen familj å vårda den tiden,småbarnstiden kommer inte igen. Ingen tackar dig för du stressar häcken av dig för att åka å hälsa på folk. Vill dom kan dom komma till dig. Annars nöjd dig me dom du har,kan dom klaga e dom inte värda att va i ens närhet. Stor kram till dig!
Hur kommer det sig att jag gick igenom precis det du går i nu för precis 3 år sedan. Inte att jag åkte dit varje gång jag kunde med Isayah, varje dag är jobbigt när man hade permiss från sjukan t.o.m med lillen..
Dem kom en tid då jag blev deppig, och ville bara vara hemma med familjen.. då fick jag skit..
att jag inte komma över till dem.
Men sedan tänkte jag efter att jag bott i luleå i över ett år och dem har fortfarande i hälsat på..
Bröt kontakten med dem till slut..
och nu tre år senare så kan dem inte lämna oss ifred.
Snart ses du o jag..
Wooow kunde inte sagt det bättre själv!!! Precis mina ord som jag tänker så ofta!! Verkligen!!
Vi är glada om vi hinner med varandra någon gång!
Jobb, extra jobb, barnen, hunden, huset, familj o vänner o "vänner" det är svårt o hinna med allt!! Men det är många som inte förstår situationen!! Det är deras huvudvärk Angeliqa bry dig inte om dem!! Vi vänder el jag iaf oss till dem som förstår vår sits o inte har en massa krav, för det har verkligen inte vi oavsett vad det gäller!!
Massa kram
Att ses 1 timme är väl bättre än att inte ses alls?
O sen håller jag med dig, varför är det bara du som ska fara runder hela tiden. Folk kan väl komma hem till er oxå?
Som sagt ni har en egen liten familj att rå om nu oxå och det är det viktigaste utav allt!
Bra att du får det ur dig. Men nu måste du faktiskt försöka leva efter det oxå - annars är du tillbaka i ekkorhjulet. Säg till veredbörande nästa gång att "snälla, kom hem till oss i stället, och ta mJed dig fika. jag vill gärna träffa er, men jag hinner inte flänga runt. Kommer ni hit så hinner vi träffas lite längre" (hmmm... nu tycker ju jag personligen att fika är onödig bullshit - ,men du förtår poängen)
Och vill de inte komma då så är de inte värda ditt fina sälskap.
Kram
Och förresten.... ert uterum blir sååååååå fint. Det är verkligen ett sådant uterum ni skulle haft sådana fina rotting-soffor i!
Ojojoj vad jag känner igen mig i din situation!! Jag har det exakt likadant, äntligen har jag det senaste året bestämt mig för att nu får det vara nog. Man kan inte fara och flänga med en liten, det är inte bra för barnet och inte bra för en själv iheller. Numera hälsar jag på typ varannan gång, å kommer dom inte hit så hälsar inte jag på dom. Och dom klagar att dom inte får passa Neo, men varför skulle dom passa honom när dom inte har lärt känna honom?? Usch jag fattar inte varför man har det så här :( styrkekramar till dig!!!! Stå på dig!!!
Uch gumman känner också igen det, och därför jag inte klagar iheller för att vi inte ses så ofta. Hoppas du inte känner så iaf, kommer du ihåg när melvin var liten så var jag exakt lika dan. Fast jag hade depressionen ock¨å så jag stängde mig inne typ och när äntligen EN kändes de då som förstog mig så umgicks jag bara med den och sen släppte de mer o mer. Fast fortfarande ibland kan jag känna likadant, vänner frågar om man inte kan komma o hälsa på här o där. Men som sagt fortfarande är de lättast om de kommer hit istället, inte så kul för pojkarna sitta hemma hos någon o fika o snacka skit o blir uttråkade av leksakerna de själva har med sig, o vill hoppa o stoja. Sånt har jag ingen ork för så jag säger nu oftast att ja kom hit om ni vill, fast inte alla som förstår fast att man försökt förklara! Om de själva inte har barn förståss. Fast ni verkar ha de extremt med att hälsa på här o där, så stå på dig och säg ja kom hit lättast så för dig o basse! Måååånga pussar o kramar till er.
