angeliqajonsson

Då vi fick reda på att vi väntade

Tankar v.7 (som sen visade sig vara v.6)

Mån 9/8

Tog ett gravtest efter jobb, tänkte först att jag skulle vänta tills Fredagen, men kunde inte hålla mig.

Var ensam hemma och tänkte att om det inte skulle visa något så slapp man bli besviken inför Micke, därför testar jag nu när jag är själv.

Hade surfat lite under dagen på jobb, Om ifall jag skulle vara med barn, hur långt gånget skulle det vara isåfall?

Jag hade ju gått över ca 7dgr, men jag va inte helt säker då mensen har varit lite knepig den sista tiden.

Men enligt en massa trådar på nätet så skulle jag kunna vara i v.7.

Tänkte inte mycket mer på det, men ville ta testet när jag kom hem.

Hade blivit besviken så många gånger så hoppet var ju inte på topp.

Men så fort kisset (okej läser ni min blogg så får ni tåla såna ord) rörde stickan så blev det två streck = GRAVID!

EHMMMM... Nervöst la jag ner stickan, man SKA ju vänta i 5-10min...

Bäst att göra det, för ett av strecken kan ju försvinna igen, eller?!

För att fördriva tiden så gick jag igenom post, reklam, tittade på min magprofil i spegeln (putade lite extra för att verkligen inbilla mig till lyckliga tankar)... Har det gått 5-10 min, nähä, bara 2! *suck* tiden gick så långsamt.

5-10 min senare:

FORTFARANDE TVÅ STRECK = FORTFARANDE GRAVID !!!!

Vad ska jag göra, ska jag säga till Micke? Vi ska ju till träning om 1 timme, ska jag säga innan eller efter?

Jo jag vill överraska honom efter träning o middag.

Ska köpa en present, eller?! JO!

Snabbt in i bilen för att åka till köpcentrat.

Precis när jag kör iväg kommer Micke mötandes i sin bil.

Han rullar ner fönstret o frågar vart jag ska..

Jag fnissa o säger inget, bara att det är en överraskning!

När jag sen kommer hem så är det bara 25 minuter tills vi skall på träning. Tanken var att jag efter träningen skulle göra en GOOOOOD middag och överräcka present och visa testet. visst låter det romantiskt o fint, MEN.... Så inser jag att jag kommer ju inte kunna vänta tills EFTER träning o middag... Min micke sitter ju där o vet inte att vi har en bebis i magen.

Alltså -

Jag satte mig i soffan hos honom och bad om att få lite uppmärksamhet, det kan man väl begära.
Jag sa också att jag hade en present till honom.
En trött micke satte sig upp och pussade på mig, tog emot paketet och klämde o kände på det lite.
Hmmm - Känns som strumpor, det är alltid bra att ha.
Sen öppnade han paketet och ser att det inte är strumpor utan en haklapp som det stod " I love dad".
Han tittade på den o sa: "vadå? jag förstår inte?! Är du med barn eller?"

jag skrattade och la fram stickan med TVÅ härliga streck på  :)

Han tittade först helt konstigt, som om jag talade ett annat språk med honom, sen log han o sa: Seriöst?

Det va många känslor på en o samma gång.
Och vi skulle som sagt direkt efter det iväg på ett spinningpass, så det va bara att dra på sig träningskläder. Han vandrade omkring på bottenvåningen och menade att HAN INTE skulle träna, han skulle ju inte kunna koncentrera sig. Men efter massa övertygelse och en del puttar så kom vi iväg.
På plats utanför träningscentrat i Häljarp träffar vi vår kära granne Ari...
Micke sa det direkt till honom efter ett OK från mig (han behövde någon kille att få prata med detta om, så jag sa till honom att det va okej för mig om han hade en utomstående att snacka med, fast att vi nog bara var i vecka 7).
Sen kom tårarna från honom, det va inte riktigt gråt, men ögonen var röda och vattniga, läppen darrade oxå lite =)

Micke har varit glad sen dag 1, men först efter kanske 3-4 dgr så hade det sjunkit in lite. Men såfort det kommer något nytt (t.ex när han fick reda på att bebben va stor som en ärta eller när han såg att jag faktiskt hade lite putmage m.m) då blev det lite för verkligt, lite för snabbt och han blev lite vit om nosen en stund :)

någon dag senare fick jag ett samtal från honom, han skulle hem o surfar på sidor om bebisar för att lära sig om det hela =) Han är väldigt mån om att jag skall äta rätt, ta det lugnt. Och om kvällarna ligger han gärna med sin hand på vår lite putande mage.

Vårt lilla lilla liv därinne, redan så älskat och efterlängtat!
Hur kan det vara möjligt



Ny bebisbild :)

åh jag blir så glad när jag läser =) jag kommer så väl ihåg den dagen,när ari kom hem gick han å flina å sa att Angeliqa har nog nått att berätta för dig sen...å sen när ni kom in med påsen å mina tårar bara kom när jag väl fattade =) haha skevt,men va tusan jag blev så glad för er skull!å blir de ff när jag tänker på att vi kommer följa er på resan lite sådär sidan om :) super glad för er skull,våra kära grannar :) kramar till er alla 3 :)

Önskar er all lycka, övertygad om att det kommer bli en suuuuuuuuuupersöt liten buse med vackra bruna ögon som har världens roligaste föräldrar! Kram, snart föredetta kollega men fortfarande vän :)

då får man gratulera, verkligen jätteskoj! hoppas ni mår bra

Det här kommer bli kul känner jag - att följa din blogg med alla tankar o fundileringar (om du nu ska fortsätta skriva om graviditeten).



Ni kommer bli bästa päronen! :-)



Om ni vill nåt och inte orkar knacka på så använd gärna morsesignaler(hahaha)



//Di andre grannarna

Grattis ännu en gång!!!

wow, va roligt för er, ett stort grattis!! : )

Men gud vad fint skrivet :)

Helt underbart!

Vad roligt att få se en bild på lilla bebisen. Jag blir rörd.