Dag 5 – Vad är kärlek

Kärlek är så mycket… Vet inte hur/vad jag skall säga eller börja!



Min kärlek till Micke! Jag har valt att släppa in honom på livet och nu är han så delaktig i allt kring min vardag. Han är min vardag!
Vi mår dåligt när den andra mår dåligt likaväl som man är lycklig när sin partner är lycklig – För man gläds så för varandra och åt varandra.
Tänker på honom alltid. När man har det bra i ett förhållande känner man inte behovet av att sköta/underhålla det, men de gånger man kommer i en svacka (och det gör vi alla, flera gånger) så kommer man helt plötsligt på att man tagit varandra för givet ett litet tag. Jag tror/tycker vi är rätt duktiga på att Inte göra just det.
Det kan vara simpla saker som att göra en kopp te när man vet att sin partner haft en lång dag, man kan trots vetskapen om att det är en vardag tända levande ljus till middagen, massera varandra under tiden man ser en film.
Men så fort man glömmer bort att rå om varandra, att ta den extra tiden till att ”se” varandra, då tror jag att man glider utför.

Min kärlek till min familj och vänner är också stark.
Jag är beskyddande om min familj, tycker om min familj.
Det är inte lätt att få ihop  flera personers vardag så att man hinner matcha ett besök. Men jag försöker hålla huvudet ovanför ytan.
Trots att det blir ett snabbesök ofta med många ”måsten” till under dagen så tycker jag i alla fall att det är värt det. Man hinner uppdatera sig om att allt är bra med dem och krama om dem lite. För mig betyder det mycket och jag hoppas att de känner likadant och kommer hem till oss med samma värdering.
Dörren är Alltid öppen och det finns alltid en varm kopp kaffe för de som vill.
Tyvärr så ses vi inte så ofta som jag hade velat! Inte i mitt hem i alla fall.

Tänk lite på andra än dig själv. Att faktiskt ha den egenskapen att man bryr sig om andra, det är kärlek!

Kärlek till mitt barn i magen, oj herregud, redan första veckorna. Trots att man inte känner någonting i magen så vet man, där inne ligger mitt lilla hjärta och blir ett litet barn.
Har sen den dagen jag fick reda på att jag väntar barn velat träffa bebisen, vem e han lik, hur kommer han vara, jag vill ju lära känna honom. NU!
Det är obeskrivligt. Men jag kan tänka mig att det blir bara större och större :)
Härligt!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0