För ett år sedan...
För exakt ett år sedan, ungefär vid denna tiden också, så fick JAG reda på att jag väntade barn.
Idag väcker han mig med sitt joller, ler sitt största leende när jag kommer för att hämta upp honom, skrattar när han ser/hör något roligt, håller mina händer i sina när han myser på kvällen, tittar på mig som om jag vore hans ALLT.
Det är som alla säger, det finns ingen större kärlek. Jag är så fullkomligt förälskad i min son.
Sööööööööööötaste gullungen :))
Men hur är det med dig, min sköna böna?
Har du klarat din utmaning denna veckan? Jag har klarat mig än så länge i alla fall. Och strax bär det iväg på spinning!
Lite kaffe i dag kanske?
Sjukt hur fort tiden kan gå.. så sant kärleken till sina barn är obeskrivligt.
Det förstår jag han är ju jättefin, puss
