Innan så var jag bättre...
Och det menar jag!
Det hela gäller såklart träning.
Vågar man skylla på att man är mamma? Inte?
Småbarnsmamma då? Lite bättre kanske?!
Hege - jag känner din blick redan nu och jag får ont i magen, så sluta :)
Innan så sprang jag tjejmilen, det blev aldrig en rutin för det var bara 2 år i rad, MEN JAG GJORDE DET!
Mitt första mål var att springa HELA. Ingen press på tid, bara att jag skulle springa hela. OCH DET GJORDE JAG!
Andra året var mitt mål att springa hela och under timmen. OCH DET GJORDE JAG !!!
Men... jag mådde sååå dåligt, inte efter som man skulle kunna tro, men när klockan börjar närma sig startskottet så fick jag såna kramper i magen. Prestationsångest.
Så den mysiga helgen i Stockholm med arbetskamraterna togs helt över av denna ångest så jag tycker inte det va värt det nästan.
Så inget mer sånt på ett tag, men däremot så var ju tjejerna uppe i år igen.
Läs om Heges prestationer här!
Stolt över Hege? Bara förnamnet!
Ja, lite blickar vänds nog minsann ut ur mitt vardagsrumsfönster, det skall du veta....
Och jag kan direkt svara att NEJ! man får INTE skylla på att man är småbarnsförälder. Det är väl minsann inte söta Snuffes fel att du inte tränar så mycket eller???
Men att att blivit mamma och ha småbarn gör det däremot fullt förståligt och en bra anledning till att det inte är lika lätt att hitta träningstid. Och jag förmodar att det var så du egentligen menade.
Nu är det såhär: Allt ligger i vad man egentligen vill messt.
De som verkligen vill träna - de hittar tid till att träna.
De som sätter sin stolthet i att ha det glänsande rent hemma hittar tid till att städa.
De som bestämt sig för att sy alla sina kläder själv hittar tid till att sy.
Och de som är upp över öronen besatta av scrapbooking hittar tid till det;-)
Det finns alltid tid över att göra något man verkligen vill. Kanske inte varje dag, kanske inte så länge som man hade önskat - och av naturliga själv finns det självfallet mindre tid när man har en bebis i huset, än i ett hus utan barn (men även utan barn måste man ibland prioritera)
I ditt fall är kanske frågan heller: Vill du verkligen träna? eller tränar du för att någon annan tycker att du skall göra det? För det är dummt att plåga sig själv med dårligt samvete över något man inte hinner med - när du egentligen inte vill göra det över huvud taget...
Nu tänker du säkert något som såhär: "Tja, vill och vill - men jag MÅSTE ju, för det är bra för kroppen, och jag vill ju gå ner i vikt och bla-bla-bla"
SKIT I DET! Du sitter aldrig still, så du får tillräckligt mycket motion i din vardag till att din kropp inte fördärvas.
Vikt? Tja, antingen accepterar du din vikt (och du har ingen vikt att skämmas över), eller så får du hitta sätt som inte kräver något av din tid för att minska på kallori-intaget. (till ex. så kan du skippa bulle med bulle ;-) och äta en grovmacka med leverpostej i stället.....
Så, nu till tips från couchen:
Gör en prioriteringslista på det du helst vill och det du verkligen måste göra. Kommer träningen så långt ner att den inte ryms under veckans 7 dagar så är det bara att acceptera läget. Du kan inte trolla fram mera tid, dvs det som ligger under strecket får vänta tills du inte har ett barn som behöver dig 24 timmar om dygnet.
OCH HA INTE DÅRLIGT SAMVETE FÖR DET!!!!!!!!
